Det var rätt så länge sedan jag hade en hund. Min nuvarande livsstil börjar dock se lite bättre ut i detta avseende och jag tror att det kan vara dags igen. Hunden är för mig en så självklar del av livet. När jag inte har haft min egen har jag alltid sett mina föräldrars tollare som lika mycket min.
Vi har haft tollare i alla år för att den är så fin på fågeljakt. Det är ju något som både mamma och pappa sysslar med. Dessutom tycker jag att det här är en så mysig hund och jag gillar att den inte börjar flörta med andra hur som helst. Det är jag och min tollare helt enkelt.
Nu låter det ju som att det kommer att bli en tollare och visst kan det bli så. Saken är bara den att det finns en till person som har något att säga om saken. Hon säger något annat. Hon vill ha beagle! Också en duktig jaktkompis med en så välutvecklad nos och fy sjutton vad söt den är.
Jaha, då det blir det till att bestämma sig. Tollare eller beagle. Jag har en känsla av vem som kommer att vinna. Vår tollare har nämligen visar vid upprepade tillfällen hur man torkar lera på soffan. Det säger hon att beaglar inte gör. Om det är sant så är det ju inte så dumt.
När blir det? Inget bestämt ännu men till sommarledigheten ska det väl ändå vara avklarat. Måste ju planera in inskolningen. Med en tollare är det inget man leker med!